Sagan om den lilla gråsparven
Sagan om den lilla gråsparven känns som en barnbok från en äldre generation. Från vår egen eller våra föräldrars barndom. Trots att detta är en relativt nyutgiven bok, (från våren 2022), så är berättarstilen gammaldags och trygg. Jonas Gardell har debuterat med en barnbok som erbjuder en sorts bekant och trygg, lugn och mysig läsning. Både berättelsen och själva berättarstilen känns tidlös. Jonas som sagoberättare kanske inte har gett oss en ny ”ful ankunge”, men definitivt en nykläckt bevingad sagofigur och en tänkvärd berättelse att fundera på. Sagan om den lilla (utstötta) gråsparven beskriver personligheter och dileman att känna igen sig själv och andra i.
Men visst går tankarna onekligen till barnboks-legenden H.C Andersens annorlunda ankunge, Teman som behandkas inkluderar utanförskap, mobbning, orättvisa och att se bortom ytan för att förstå hur saker – och personer – egentligen är. Jonas Gardell växte själv upp med många klassiska barnböcker av kända sagoförfattare som nämnda H.C Andersen, en särskild favorit, men även Selma Lagerlöf, John Bauer och andra sago-skapande jättar från förr. Det känns som att något av den sortens äldre sagoform får nytt liv i den här fina och tänkvärda berättelsen. Tillsammans med de varma och konstnärliga bilderna bjuder den här vackra barnboken på en riktigt stämningsfull upplevelse. En genuin, tvättäkta, helylle klassisk sagostund.
Sagan om den lilla gråsparven beskriver personligheter och dileman att känna igen sig själv och andra i. Berättelsen bjuder in till funderingar och samtal kring utanförskap, mobbning, orättvisa och att se bortom ytan för att förstå hur saker – och personer – egentligen är.
Bilderna är rena konstverken och skapar en underbar stämning. De är inte alltid typiska ”barnboksbilder”, utan tar ut svängarna i både uttryck och färgskala. Man dröjer sig gärna kvar länge i trädgårdens olika rum. Det ger upplevelsen av att vandra runt i ett konstgalleri. Innanför det blommiga omslaget till Sagan om den lilla gråsparven finns en trädgård med många speciella rum att bläddra tillbaka till om och om igen.
Boken i ett nötskal
Vi får kika in i småfåglarnas värld, där de bor i varsin ombonad fågelholk. Allt verkar så perfekt och idylliskt och de vackra fåglarna har det bra i en lummig trädgård. Men snart upptäcker vi att de här söta, kvittrande varelserna kan ha lite mindre trevliga sidor. De kan vara snåla, missunnsamma och avundsjuka. Och de är fåfänga och malliga! Sådär som människor också kan vara. När en ny liten pippi flyttar in, en enkel gråsparv, är de inte särskilt snälla med honom. Han är inte välkommen in i deras varma, torra bon utan måste frysa i regnet i ett kalt träd utan några skyddande löv.
Men snart förändras situationen på ett oväntat sätt. Sagan har ett lite speciellt slut som får en att tänka till. Och nu ställs en fråga till dej och mej som läsare! Den här berättelsen kan vara en bra ingång till samtal om att vara annorlunda eller utanför. Om mobbning och hur vi kan välja att vara med varandra. Hela boken var vacker och ibland rörande, men särskilt slutet engagerar förhoppningsvis läsare i alla åldrar.
De som är fina på utsidan kan vara ganska fula på insidan – och tvärt om. Men hur är min egen insida?
”Tjilp, tjilp, tjilp”, kvittrade gråsparven – det betyder ungefär ”god dag” – och bockade artigt för blåmesen, ”det är så att jag kommit så sent till trädgården och hinner inte skaffa tak över huvudet. Kan jag få sova här i natt?”
Sagan om den lilla gråsparven
”Sisi”, svarade blåmesen. ”Jag skulle så gärna låta dej sova över men jag har tyvärr ingen plats. Flyg och fråga talgoxen!”
